onediirectionsweeden

Fick mig även en pratstund med Paul, som jag tänkte dela med mig lite av.

Jag hade natten innan, skrivit ett sex sidors långt brev till killarna, MEN OCKSÅ ett eget, personligt brev till Paul. När jag och min kompis var på väg till killarnas studio, fick jag för mig att Paul behövde en ros. Jag hade hört alla rykten om att de skulle åka hem på grund av de galna fansen, så jag sprang in i en blomsteraffär, köpte en ros och sprang sedan till studion. Vi kom dit, stod där i ca 5-10 minuter, innan Paul kom ut ur studion. Alla ropade "kolla, där är Paul!". Han gick upp för gatan, och jag och min kompis plus några andra tjejer gick efter, fast på andra sidan gatan. Vi gick försiktigt mot honom, men han höjde handen och sa "Please, girls. Not now, I'm on the phone. I'll speak to you later" och vi nickade, medans vi ställde oss och väntade på att han skulle prata klart. Jag var jättenervös där jag stod med hans brev och ros. Tillslut lade han på och började långsamt gå ner mot studion igen, så vi gick över gatan till honom. De andra tjejerna gick före oss, försökte ge honom lappar att ge till killarna. Men allt han sa var "I'll bring the boys out soon, you can give it later" osv. Jag trängde mig fram, skulle precis öppna munnen när jag räckte fram sakerna och fick samma svar, att killarna skulle komma ut senare så jag kunde ge det till dem. Wow, vad sträng han ser ut, tänkte jag. Jag stammade lite, innan jag fick fram orden.

"But Paul, these are for you..." sa jag nervöst och då hände det gulligaste någonsin. Pauls stenansikte, som var fruktansvärt allvarligt, mjuknade och hans ögon glittrade till en aning medans han fick en lite rödaktig färg i ansiktet.

"Oh... Wow thank you" sa han och tog glatt emot rosen och brevet, där det tydligt stod "To: Paul. From: Ebba".

Han såg på kuvertet en stund, innan han såg på mig igen.

"The boys will make so much fun of me now when I've got this" sa han och hjärtat hoppade över ett slag. Han blinkade till mig, vände sig om och gick ner till studion, UTAN att ta de andras lappar som var till killarna. Sen stod jag bara där och log som ett fån.

Senare, när Paul ropade om var killarna skulle vara, träffade jag honom igen. Jag fick en highfive, och jag sa "I gave you the rose!"

Paul såg då på mig, log och sa "I know"

"Please Paul, read the letter too!" sa jag, kanske lite desperat och han nickade.

"I will"

Sedan föste han iväg mig till de andra.

Men åh, verkligen. Paul är seriöst en av de sötaste livvakterna någonsin.

Vi väntade och väntade, och tillslut körde det fram en silvrig bil däruppe. Paul gick först, sedan kom killarna ut och skriket blev öronbedövande. Men herrejösses, så perfekta de var. Helt galet. De hade finnar. Och de såg bättre ut med finnarna än de bortredigerade bilderna.

Det var helt amazing.

Killarna stod i bara ca 7 minuter innan de åkte ner till studion igen och vi såg inte en skymt av dem.

Någon timme senare, när mer än hälften av fansen gått därifrån hände något.

Plötsligt hoppade någon ut, Zayn var det närmare bestämt, med en starwarshjälm på huvudet och dansade mitt på den avspärrade gatan. Fansen som var kvar skrek, medans han skakade loss med armarna över huvudet. Paul hämtade honom, tog in honom i studion igen. Ytterligare en timme senare, kom nästa person ut med starwarshjälmen, också dansandes! Vi vet dock inte vem av dem det var, men vi tror det var Niall eller Harry.

Efter det var jag tvungen att ta tåget hem, så vi drog därifrån. Killarna stack till hotellet vid två på natten.

Det var första dagen vi mötte dem.

Nu under kvällen så har killarna varit med i Kvällen är din som gick klockan 20.00 i tv4. För dig som missade detta, vilket jag nog pinsamt också gjorde för att jag somnade, så går programmet i repris imorgon klockan11.30 på tv4 ELLER så kan ni titta på klippet HÄR från tv4play, killarna är med mellan 44.30-49.36. Jag är såklart otroligt avundsjuk på Sara som hade turen med sig och fick träffa killarna när de var i Stockholm, blev även otroligt rörd över hennes historia, inte för att stå på någons sida men det finns sen säkert många andra som också tycker att de med förtjänade att träffa dem (jag är en av dem ^^) så finns det bara en sak som jag tyvärr måste erkänna- Livet är inte alltid rättvist, allt som händer har en mening och det var inte vår mening att träffa killarna denna gången, vi kommer få flera andra chanser! :D